efter dagens händelse som jag berättade om   har jag verkligen försökt lugna mig inre tänka så mycket på det eller har vart svårt att sluta tänka men efter att ha prata nu med 3 personer så har det lugna mig helt och hållet först systersonen dock tårar i ögonen så han förstog att det var nått som ej stämde stängde min dörr så att jag fick berätta utan att andra hörde.

och sen älsklingen när jag berättade för honom när han undra vad som hänt och blev orolig både för mig och mitt lilla troll

och nu när h.l kom på kvällen .

ställde ju mig på vpgen också och världens pinsammaste siffra aldrig vägt så mycket som nu 

och hade en diskution om detta också.

det här är inget jag vill prata om med andra också inom familjen.

har vart underbart väder i dag dock tyvärr blpsigt har det men sol i allafall har det.

stack till gymmet en timme och bara cyklade och inte att pulsen var 150 men grymt skönt var det i allafall.

men stt få reda på att man vägde 121.5 där gick gränsen  blev äcklad över hur jag ser ut som sagt.

hämtade lilla trollet i dag och blev väldigt upprörd mycket för att jag har fått uppleva detta och vet hur det känns också.
hur illa man kan ta åt sig av detta och hur man mår och känner och tappar lust.
varför jag skriver om det här är för hur det är .
när jag var runt 8 år började jag gå upp i vikt bland annat för att jag har lätt att gå upp och sen det andra att jag fick en ep medecin som påverkade detta också.
det var i skolan när jag var äldre en dag började bli utsatt för mobbning som jag inte då förstog varför men dock hur jag började tröst äta när jag kom hem och hur jag nekade när mina föräldrar började undra varför all mat bara försvann i kylskåp och frys hur jag gömde alla förpackningar i skåp eller bottnet på papperkorgen.
och hur arg jag var när blev väckt på morgonen för att jag inte ville gå och började bråka i stället.
hur jobbigt jag tyckte att detta var att gå .
min föräldrar tog kontakt med bup här vid st görans sjukhus där jag fick börja gå hos en psykolog och prata.
sen börjades det göras en utredning på mig också inte för att jag var självmords benägen utan närmare för att jag hade väldigt svårt att säga nej och sluta och låta mobbningen att fortsätta.
jag mådde så dåligt så att jag började till slut skolka åkte in till stan och där.
i bland snattade små saker med masa fula knep i skolan så tog jag pennor i från dom här som mobbade på rasterna när ingen var i klassrummet,
började härma en tjej i klassen som var med i detta gäng när det gällde att teckna och rita tills jag hotades med att dom skulle riva sönder bilderna.
det var 3 killar ger ej ut namnet på dom men dom som började mobba mig i allafall.
satte såna här skämt produkter på min stol
en skithög som exempel från buttriks butiken som dom tyckte var roligt eller började dom med ta in små kryp i stor yoghurt burk i klass rummet plockade maskar sniglar mm som dom försökte tvinga mig att äta eller sätta i ansiktet på mig och det var då som en i jag sa till våran lärare men han skrattade i stort sätt och sa det får sköta själv och flinade det var då en i familjen förstog var det var som hade hänt och vad det handla om.
tog upp det här med föräldarna och gjorde upp att jag fick stanna hemma under tiden tills att dom hade hitta en ny skola som jag kunde börja i stället.
visst det fanns ju några stycken man var vänner med tyvärr slutade en tjej på grund av samma sak som jag mobbning som är i dag sonens gudmor.
tyvärr finns det ju dom som inte vågar prata om det här för dom är oroliga eller att dom ska bli påminda eller träffa på dessa igen som mobbade.
och sen finns det ju dom väljer ta livet av sig för att dom inte alls orkar mera ja det är mycket.
och det fick mig att tänka på det här och hur många sår som revs upp när jag hörde ordet hon är tjock titta vad tjock hon är stackars dig som dom sa till min son dom andra barnen.
och att ingen i personalen reagerade på detta stog bara och tittade ungefär men sa inte till barnen att man inte får säga så eller att ta den som började säga ordet innan andra ungarna fortsatte säga.
och hur min son stog och skrek ni är dumma låt min mamma vara det är min mamma.
hallå det som gjorde mig rasande förbannad det var att det fick mig att påminna mig när jag blev utsatt för mobbningen hur det var att uppleva detta när igen reagera på det.
som nu till exempel bara stog och titta och inte stället tog ingrepp och stå bara där vänta tills vi hade gått min son ville inte änns säga hejdå han gick bara ut och sprang till grinden.
så nu när vi kom hem så bestämde jag mig för att skriva till chefen och berätta vad som hade hänt .