dom här senaste veckorna sen denna corona som jag nu börja känna av den här frustrationen av att inte träna som normalt och kunna röra sig ute på normalt sätt.
saknar pojkvännen som bara inte sett honom nu på en månad nu och vågar inte komma hit eller så känner verkligen en som jag verkligen skulle behöva.
fick berätta för honom hur jag mådde härom dagen eftersom det blev så tyst av honom i ett par dagar och som stressade upp mig väldigt mycket också.
men kände bara då att jag blev tvungen att berätta .
och för att han skulle haja vinken så skrev jag som fråga om han hade tappa intresse för mig och sen dess blev det till normala.
men det här har så mycket med den coronan och hur jag tar det.
vill gå på zumban i morgon vet ej bara om jag vågar ännu ta mig till gymmet men saknar gymmet som bara den men känner mig osäker som sagt över hur jag ska ta o göra också.
börjar bli mycket tjafs här hemma mellan mig och mamma eftersom hon som jag har ledsna på detta också.
orolig för kryssningen hur den kommer att bli också med tanke på hur läget är just nu också som sagt.
så få se hur det är mycket tankar runt detta med coronan rastlösheten man vet inte längre hur man ska gå till väga med allt .
när man inte kan umgås med vänner eller pojkvännen jag har ju vart lite kåt så fick ta fram lila kompisen som jag kallar denna för att tillfredställa mig själv också som sagt.